Reserapport tema jämställdhet

Link & Learn

International

 

JAPANSKT BESÖK - TEMA JÄMSTÄLLDHET

 

Fyra kvinnor från Japan besökte Uppsala, Östhammar och Stockholm i mitten av februari 2014. Temat för resan var att se på Sverige ur kvinnors perspektiv – hur är det ställt med jämställdheten?

En avstickarde gjordes också till SKB i Östhammar och Bruksgymnasiets föreställning SPÅR i Gimo. Sverige har jämfört med Japan kommit långt i diskussionen och förberedelserna för ett slutförvar för uttjänt kärnbränsle. I Japan har frågan om kärnkraftens framtid blivit en fråga för alla sedan olyckan i Fukushima.

Deltagarna kom från olika generationer - 18 år till pensionär. Även några japanska kvinnor som bor i Sverige anslöt till delar av programmet.

Här har jag som var arrangör och tolk sammanfattat programmet och några av deras intryck.

UPPSALA - EN JÄMSTÄLLD KOMMUN?

Under ett besök hos Uppsala kommun berättade Emma Lillskogen, processledare för hållbar jämställdhet om hur alla i kommunen har rätt till jämställd service och hur planen är att göra jämställdhet till något permanent i allas arbete. Fritidsgårdar, till exempel, är inte bara till för pojkar. Hur kan man få fler flickor att känna sig välkomna där? Kanske man inte ska ha pingisbord och biljardbord i blickfånget vid ingången utan något annat som är mer attraktivt för tjejer?

Deltagare Natsumi konstaterade att “det räcker inte med att göra ett system jämställt till formen. Människor behöver få fakta och perspektiv på beteenden för att bli medvetna om hur de själva motverkar riktig jämställdhet.”

Sumiko sa att hon i Sverige förstått att “det räcker inte med bara aktiva kvinnor. För att det ska gå bra med jämställdheten måste männen också vara med och lära sig nya saker.”

18-åriga Misumi undrade: “I min skola i Japan tycker jag det är ganska jämställt men hemma kan jag från den äldre generationen få höra att jag borde städa därför att jag är flicka. Får svenska flickor också sådana kommentarer?”

Gamla värderingar kan leva vidare trots jämställda system.

Centrum för genusvetenskap vid Uppsala universitet fick vi en genomgång av lagstiftning som betytt mycket för att främja jämställdheten i Sverige. Bra statistik om kvinnor och män har också varit betydelsefullt.

Natsumi: "Det gjorde intryck på mig att medan mycket genusforskning lades ner i Europa fick forskningen fortsätta i Sverige med ökad budget. Jag är också förvånad över att det finns så många män på centrumet. Jag skulle ha velat träffa män som studerar genusvetenskap för jag har aldrig träffat någon sådan man i Japan."

Besöket ordnades av japanskan Toko Shimazaki som är gästforskare på Centrum för genusvetenskap.

 

KAN MAN LITA PÅ FRITIDSPOLITIKER?

Malena Ranch sitter i kommunfullmäktige i Uppsala för miljöpartiet och är fritidspolitiker, en form för politiskt arbete som inte finns i Japan. I Japan har kommunpolitikerna heltidslön.

"Kan väljarna lita på att fritidspolitiker verkligen gör något?” var en fråga. Svaret imponerade: “Om politikerna inte har ett ordentligt engagemang så kommer de inte syssla med politik för det ger inga ekonomiska fördelar. Därför kan man vara ganska säker på att politikerna har en äkta drivkraft att genomföra det de säger sig vilja genomföra. “

En annan fråga handlade om vad som kan vara extra svårt som kvinna i politiken. Vi fick höra att nätmobbing, ofta med sexuellt innehåll, är något som drabbar kvinnliga politiker mer än män.

 

PERSONLIGT PÅ RIKSDAGEN

Ann-Kristine Johansson och Börje Vestlund från socialdemokraterna tog emot i riksdagen för en diskussion som kom att handla inte bara om kvinnor i politiken, utan även gayrörelsens arbete för rättvisare lagstiftning samt energifrågor.

En fråga gällde hur politiker lär sig att debattera? Japanska politiker anses vara dåliga på att debattera. Svaret blev att partiernas ungdomsförbund och även fackföreningarna ger unga tillfällen att träna debatt i många ämnen utan att behöva ta så stort ansvar för varje ord såsom det blir senare i riksdagspolitiken.

En av deltagarna från Japan berättade att det efter Fukushima-olyckan blivit stort fokus på moderskapet. Mammorna anses vara de enda som kan stoppa kärnkraften för att skydda barnen från strålning medan det är idel män som arbetar på kärnkraftverken. Ann-Kristine påpekade att det är lika mycket männens ansvar att värna om barnens bästa.

Deltagarna tyckte det var fantastiskt att bli visade runt i riksdagshuset av riskdagsledamöterna själva, inte en guide. De fick bland annat se kvinnorummet med bilder av kvinnor som genom tiderna har spelat en viktig roll i politiken.

Natsumi sammanfattade intrycket av svensk politik så här: “I Sverige verkar det vara nära mellan individ och politik och det finns en känsla av att hur vi agerar och röstar faktiskt har betydelse för hur samhället utformas. I Japan är det svårt att känna så.”

PÅ FÖRSKOLAN BÖRJAR DEMOKRATIN

Vi besökte Kamomillen, en kommunal förskola i Uppsala. Det visade sig att personalens sätt att förhålla sig till barnen är mycket annorlunda den i Japan.

Sumiko: "Personalen sa att om det uppstår ett problem så tänker de inte först och främst att det är något fel hos barnet. Istället tänker de att det är pedagogerna som kanske gör något fel. Det sättet att tänka är bra. Personalen värnar om individen, mänskliga rättigheter och acceptans för skillnader redan hos små barn. Det är fantastiskt."

På Kamomillen fanns en pärm med dokumentation om varje barn. En av deltagarna frågade om hon fick titta i pärmen och fick då höra att personalen skulle fråga barnet först. Det imponerade att personalen på så vis respekterade barnets åsikt och gav barnet chans att uttrycka sin åsikt. Här byggs grunden till den svenska demokratin.

En fråga gällde hur man arbetar med att främja kreativitet, något som anses saknas i Japans utbildningssystem. Personalen berättade om hur barnen undrat hur is kommer till. Istället för att ge barnen ett direkt svar lät de barnen fundera och diskutera själva vilket ledde till tankar som sysselsatte dem under lång tid. Barnen tänkte till exempel att om man ställde in vatten i kylskåpet i 100 dagar skulle det bli till is. De fick experimentera och själva upptäcka att det inte fungerade.

GYMNASIEUNGDOMAR SJUNGER OM SLUTFÖRVARET

Företaget SKB ska ta hand om det svenska uttjänta kärnbränslet och har ansökt om att bygga ett slutförvar i Forsmark. SKB har därför öppnat kontor i centrala Östhammar och gjort en utställning om projektet där. Vi tog bussen till Östhammar och hälsade på i utställningen för att förstå vad detta kommer att innebära.

6000 kapslar med uttjänt bränsle ska placeras 500 meter ned i marken. Förvaret är dimensionerat för 50 års drift av de 12 svenska kärnkraftverken. Sedan blir det fullt. Gölgrodan som bor just där ingången ska byggas får flytta till av människor anordnade gölar och är sedan välkommen tillbaka år 2070 när det är tänkt att förvaret ska stängas och naturen återställas till sitt ursprung.

Den guidade visningen i utställningen väckte så många frågor att inte alla hann besvaras.

 

Sedan bar det av till den spännande föreställningen SPÅR i Ladan i Gimo, en musikal om slutförvaret skapad och framförd av eleverna på det estetiska programmet, Bruksgymnasiet med uppmuntran från SKB.

Striden om vilken kommun som ska bli värd för slutförvaret utspelas som en boxningsmatch mellan Östhammar (representerad av Östen Hammar) och Oskarshamn. I en annan scen anklagar den yngre generationen den äldre generationen i en rättegång för att ha varit oansvariga.

 

Det var en pjäs med mycket musik, dans och humor.

Efter föreställningen samlades hela ensemblen för en nästan två timmar lång diskussion om energi, framtid och ungdomars tankar och engagemang.

18-åriga Misumi var särskilt glad över att få träffa jämnåriga . Hon tyckte de svenska gymnasieeleverna var vuxnare än henne själv och hennes generation i Japan. "De elever som har gjort pjäsen tänker ordentligt på framtiden. Jag och några andra tänker också på samhället och framtiden men vi är så få. "

Sumiko tyckte att det var det bästa på hela resan att få se föreställningen SPÅR och diskutera med ungdomarna efterår. "Det var mycket värdefullt att få höra hur ungdomar som bor nära ett kärnkraftverk tänker."

BUSINESS IN HEART – UPPSALA

En tidig morgon besökte vi det kvinnliga affärsnätverket Business in Heart – Uppsala vilket går att läsa om i en separat artikel. En fråga där handlade om hur det är att kombinera företagande med hem och familj. “Barnen visade mer förståelse för mitt företagande än min man” var en kommentar från de svenska kvinnorna.

Till programmet hörde också ett mycket uppskattat hembesök hos en barnfamilj och en titt på återvinningscentralen i Librobäck. Vi promenerade och reste med biogasbussar och annan kollektivtrafik. Solen visade sig inte och ingen snö lyste upp vintermörkret men besökarna var ändå mycket nöjda med sin vistelse i Uppsala.

 

 

 

 

 

 

KONTAKT

Lena Lindahl

 

lena@linkandlearn.se

© Lena Lindahl 2015